isabellamahl

det känns som att jag är genomskinlig, att jag inte syns. 

vad jag än gör, hur jag än gör, så finns det alltid någon annan där. 

jag blir påmind om allt hela tiden, vet inte vart jag ska ta vägen. 

det är som mina tankar dödar mig inifrån, och även om jag ropar på hjälp så hörs jag inte.