på onsdag är det dags för löptestet, 2.4 km på tid...jag pratade med mamma & pappa om att jag vill springa, att jag skiter i om jag ligger och gråter pga smärtan. jag vill löpa, känna hur orken börjar ta slut men viljan gör så man kämpar ända in i mål...och känslan efteråt "japp jag klara det, igen". men slutade med att både m&p sa åt mig på riktigt "du kommer aldrig bli frisk om du påfrestar knät", "du har haft ont i fyra år", "hur ska du klara av o springa när du vissa dagar knappt kan gå?", "lyssna på läkarna", "vila ett tag så blir det säkert bra igen, det är nog inte allvarliga än så"... jag har vilat sen augusti, vill inte missa det här
Kommentera