isabellamahl

men det är väl inte lätt o veta om man är 13år och har sex, nu när jag tänker efter.. små barn.
men det är inge kul att stå där sen, när olyckan händer...när man inte vet vart man ska ta vägen. 
och allting känns som att det är ens egna ansvar, eftersom att det är din kropp! men glöm aldrig, man är faktiskt två stycken!! 

- En sak jag hatar med mig själv, någonting som kan stå i vägen när man vill göra något, lyckas med något, eller något som står i vägen när man har en sjukt bra känsla men det finns tankar där som gör att man efter 30sekunder inte alls har den där känslan längre. 
Att känna oro, att intala sig saker.... vet inte om det är bara jag? Eller det kanske är så allmänt med tjejer i tonåren, isåfall något jag inte har märkt... kanske inte heller någon som märker att jag är så som person? Detta är iallafall jätte jobbigt eftersom att jag oftast går runt och är fundersam & orolig. 

Exempel kan vara att jag är jätte glad och lycklig med min pojkvän, men sen räcker det med att jag ser att han gillar en tjejs bild...så raseras alla mina känslor och jag intalar mig själv att han pratar med allt o alla, att alla andra är mycket bättre än mig själv.. och det kan inte vara bra för psyket att gå runt och känna sig lurad, att man inte duger. 

Men det kan också vara om jag till exempel ska göra en uppgift i skolan. Jag tycker att uppgiften är reletivt enkel, att det går bra och allting flyter på. Men om jag sedan inte få det betyget jag hade förväntat mig har min självkänsla raseras, att nästa gång jag ska göra en uppgift i just den kursen tror jag att jag inte klarar av det.. att jag är dålig. 

Det kan vara precis vad som helst, en film, en låt, en bok som kan få hela min värld att vända sig upp och ned. Jag går ifrån en glad & positiv tjej till en tjej som har dålig självkänsla & inte vågar göra någoting. 

Men det värsta måste vara att jag som person i en relation har så svårt att lita på min parnet pga min egna självkänsla, att jag är orolig över att han kommer göra något med någon annan, att jag går runt och är fundersam. Att jag går runt och är orolig och fundersam gör även så att jag blir arg, att jag blir arg på personen som jag anser göra mig på det här dåliga humöret. Jag har inte alltid varit sån som person, men det har växt fram. Kanske efter traumatiska trauman...vem vet? 

Dålig på att ta kritik, mår jätte dåligt. Men när någon person säger något positivt blir jag jätte glad och ingeting kan första den dagen. 

När något bra händer, mår jag jätte bra och är jätte glad.. det finns inget annat i min värld. Men när något dåligt händer går jag totalt ner i depression...nästan så att jag är okontaktbar... 

kanske är jag manodepressiv, precis som farmor & pappa.... vem vet. 

jag älskar dig för du har gjort mig till en fucking slav star